pearlwhite

Då vet jag precis vad jag skulle önska. Min farmor dog när jag var 14 år. Idag är jag 21 år. Alltså betyder det att hon har missat 7 år av mitt liv. 7 viktiga år! Hon missade när jag träffade min första "pojkvän" som gjorde mig till en inte lika oskydlig liten tjej jag var innan. Hon missade min första dag på gymnasiet. Eller när jag började i elevrådet. Eller när jag växte till mig och blev en ung kvinna som tog studenten våren 2006. Jag vet att det var en av hennes största drömmar att se mig ta studenten. Hon pratade om det redan när jag var ett litet barn. Och hon missade det... För att hon var tvungen att dö i cancer. Jävla äckelsjukdom! Hon missade när jag flyttade hemifrån! Jag hade behövt henne så mycket då. Visst, jag har mina föräldrar och jag är så tacksam över det men min farmor var speciell...som nog de flesta farmödrar är/var. Jag kunde prata med henne, om allt. Vi låg i hennes säng om kvällarna och bara pratade. Hon strök mig lite på kinden. Det var min favoritstund på dagen. Att få krypa i farmors och farfars säng när farfar var ute i vardagsrummet och kollade på sport med min pappa och lillebror. Då passade jag på att umgås med min farmor och bara vara. Och det är så oerhört svårt att förstå ibland att hon  inte har någon aning om vem jag är idag. Hon vet inte hur jag blev som "vuxen". Om jag nu ens är färdigvuxen, knappast. Hon har inte varit med i min utveckling från en liten söt tjej till en ambitiös stark ung kvinna.

Så, min önskan skulle vara att få prata med henne en sista gång. Att få se henne och berätta om allt jag har varit med om. Och att hon har funnits med mig varje sekund. Jag har fällt många tårar för att min saknad ibland känns så oumbärlig att bära på. Och aldrig har jag berättat det för någon. För vad ska man göra åt det? Hon finns inte längre och det har hon inte gjort på ett långt tag. Så varför ska det vara så jävla svårt att gå vidare?

Men om man bara kunde få en önskan... Farmor, då hade jag velat ha en dag till med dig. En dag hade räckt.

Dug the moon into the ground,
Turn this bedroom upside-down tonight.
I took my faith and I breathed it out,
Walked right through a cloud of flashing lights,
Bright light.

Pain takes my heart's place.
The love we made, we can't erase it.
Don't want to face it.

Pitterpat, the angel on my shoulder is haunting me tonight.
Tick-tock, the clock is getting louder, ready for me to decide.

I've lost my sense of right and wrong,
When justified, my soul to carry on.
I feel so damn good to write off the rules,
but when a new day breaks, I'm left a fool.
I'm such a fool.

Pain takes my heart's place,
Your sweet, sweet love,
I can taste it,
But still can't face it.

The sun is coming down on me;
Could fate be so unkind?

När man är så ledsen att man vilken sekund som helst faller i gråt - vad gör man då? Fortsätter man på som vanligt eller släpper man taget?
Det är för mycket känslor och smärta som finns i min kropp just nu och jag vet inte hur jag ska få ut dem. Att börja störtböla? Nej, det kanske fungerar ett litet tag men sedan kommer de otäcka känslorna tillbaka. Ignorera och gå vidare med ett supertempo och begrava allt? Jo visst men det funkar väl ett tag och sedan blir reaktionen 10 ggr så värre än vad den egentligen skulle behöva bli. Att ta itu med allt... det är lösningen. Men hur ska jag ta itu med allt när jag inte ens vet uppkomsten av det? Visst vet jag vissa anledningar till att jag känner så här men inte alla. Inte ens nära.

Jag vet ingenting och jag vet inte hur länge till det kommer vara. Det enda jag vet är att jag håller på att drunkna. Och jag vet att det är på allvar den här gången.

...Nämligen ett supersnyggt klackmål ännu en gång! Ingen kan ju ha glömt klackmålet mot Italien i EM 2004, hur perfekt var inte det?! Jo något oerhört. Men nu har han lyckats med det igen. 2-1 Mot Bologna fick Inter där Zlatan gjorde ett av målen - klacken. En liknande som för 4 år sen, det måste jag säga. Och åh vad roligt att det går så bra för honom och Inter! Nu när det har gått sådär för Hammarby kan man alltid trösta sig med att det går så bra för Zlatan, han är trots allt min favorit i landslaget =).

Ja, det här inlägget handlade visst bara om fotboll men jag var verkligen tvungen att flika in om detta fantastiska mål. Det får man ju faktiskt inte missa ;).

God natt!

Aftonbladet

Jag glömde min ros som min älskling gav till mig. Den är i säkert förvar visserligen men ändå. Den var så fin. Och ännu finare gest av honom. <3



Jag älskar att få sådana spontana och fina gester av dig. De betyder så mycket för mig. Tack älskling.

Idag är jag glad. Inte i början på dagen men nu är det något helt annat.

Jag är kär, på nytt känns det som. Vilken underbar känsla!

/ =)

I'm holding on your rope
Got me ten feet off the ground
And I'm hearing what you say
But I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down
But wait...
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around and say..

That it's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'd take another chance, take a fall, take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat

I loved you with a fire red, now it's turning blue
And you say
Sorry, like the angel, heaven let me think was you
But I'm afraid

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'm holding on your rope
Got me ten feet off the ground...

Hej! Det var riktigt länge sedan jag uppdaterade den här bloggen. Det har kommit lite saker emellan som har gjort att orken har inte funnits där. Men nu är jag hos min mamma, tar en välbehövlig paus, och känner att jag har lite mer ork.

Sitter och kollar på idol och nu är det min favvo Lars som sjunger! Åhh vad han är bra och söt är han också. En stor stjärna blir han helt säkert. Fast Robin E är även riktigt riktigt bra, så ingen av dem får åka ut. Så är det.

Kanske skriver mer om vissa saker, som egentligen inte behöver skrivas om. Men vi får se.