Did you say it?

Did you say it?
'I love you. I don't ever want to live without you. You changed my life.
Make a plan. Set a goal. Work toward it, but every now and then, look around;
Drink it in 'cause this is it. It might all be gone tomorrow."



I did it!


Jag klarade det! Jag har nu en kandidatexamen i social omsorg och hoppas på att få en magisterexamen i ledarskap inom två år! Fy fan vad underbart! Jag är så glad, så glad. =) Jag har gjort det alldeles själv, tänka sig va? =)



I won't disagree

Cause lately you make me weaker in the knees
And race through my veins baby every time you're close to me
Take me away to places I ain't seen
They say you've got a hold on me'
And I Won't Disagree

Saknar dig älskling <3 



Det är långfredag och jag ska dansa!

Idag är det fredag och inte vilken fredag som helst. Nej, det är ju långfredag! Jag är ioförsig inte den typen som brukar fira påsk så värst mycket men det är mysigt ändå och speciellt för de som går i grundskolan och på gymnasiet, de har ju påsklov. För mig var det väl tre år sedan sist jag hade påsklov, de tror ju inte på sådant på högskolan. Fast jag fuskar och tar lite lov ändå.

Om några timmar ska jag träna! Åh jag har kommit igång känner jag och det roligaste är att jag har börjat prova på pass på gymmet som jag inte har provat på förut. Som idag till exempel, jag och en kompis ska gå på danspasset som gymmet har! Jag älskar att dansa men har aldrig gått på någon kurs tyvärr. Men att få dansa som träning är ju hur perfekt som helst så det ska bli så kul! Hoppas bara att man inte virrar bort sig bland alla steg... har en tendens att göra det ibland har jag märkt. Jag är vänsterhänt och vänsterfotad och det blir lite fel i huvudet ibland när jag hellre vill börja med vänster och de flesta gånger ska man börja med höger. Ja, så då kan det se ut som så att jag snurrar åt vänster när alla andra snurrar åt höger och jag blir alldeles förvirrad. Hoppas på att det inte händer idag.

Glad påsk på er!


Step up 2 the streets

Vore det inte häftigt att få lära sig att dansa så där snyggt? ;)

Musik som berör

Musik är oerhört viktigt för mig. Det har det alltid varit men tack vare att min data har operativsystemet Linux så har mina härliga musikstunder minskats och jag får istället lyssna på när älsklingen lyssnar på spotify. Visst, ibland lyssnar jag på min egen musik därifrån men jag har så svårt att hitta den musiken jag vill lyssna på. I alla fall, en serie som jag följde sedan dag ett till den dagen den slutade är the OC och det var inte bara för att serien var bra i sig, vilket den iförsig var. Nej, en stor anledning var faktiskt musiken och låtarna i serien. Åhh vissa låtar får mig verkligen att rysa. Massa minnen och tårar. Härligt att minnas tillbaka men samtidigt gör det väldigt ont. Men musiken är fortfarande mäktig. Några smakprov kommer här.



Maybe I'm A Girl And Maybe I'm A Lonely Girl
Who's In The Middle Of Something
That She Doesn't Really Understand

Maybe I'm A Girl And Maybe You're The Only Man
Who Could Ever Help Me
Baby Won't You Help Me Understand




"Don't let the bastards get you down"




I wake up, it's a bad dream
No one on my side
I was fighting
But I just feel too tired
To be fighting
Guess I'm not the fighting kind
Wouldn't mind it
If you were by my side
But you're long gone
Yeah you're long gone now




So much hate for the ones we love?
Tell me, we both matter, don't we?
You, (If I only could, be running up that hill)
You and me (If I only could, be running up that hill)
You and me, won't be unhappy


Yogapass ikväll!


Snart ska jag iväg på yogapass som jag har börjat gå på onsdagkvällar samt söndagkvällar. Älskar verkligen yoga och är så glad att jag har börjat med yogapass då det faktiskt är mycket roligare att träna yoga i grupp än ensam, tycker i alla fall jag =). Visst är det supermysigt att träna yoga ute någonstans på sommaren, alldeles ensam, men nu är det ju faktiskt inte sommar än och jag gillar tränarna och yogaformen de tränar ut så passen är perfekta för mig! Dessutom tränar jag med en kompis så det blir ännu roligare. Känner att jag börjar hitta tillbaka till den där pigga tjejen som jag har varit förut och som jag har saknat... =) Kan det kanske ha någonting med att solen tittar fram igen?


Nej, som sagt. Snart är det dags för yoga och jag måste iväg NU!


Bokbeställning!

Yes, nu äntligen blev det en liten bokbeställning på fyra böcker (en av böckerna är till sambon). Det blev första boken om Dexter till älsklingen eftersom han älskar serien och han vill själv börja läsa lite så är ju den boken perfekt. För min del blev det "modellsommar", "nästa sak på min lista" samt "män som hatar kvinnor", just den sista boken har jag velat läsa jättelänge nu så det blir inte en dag för tidigt! De kommer förhoppningsvis nästa vecka och då är det bara att läsa, läsa =).

Nu ska vi se på film, "ratatouille". Den är så söt tycker jag =).

Just det, kom på att jag har ju inte skrivit någonting om den senaste boken jag har läst ut, "där regnbågen slutar". Får ta och göra det någon dag helt enkelt.



The other Boleyn girl

Ikväll har jag och älsklingen kollat på film och myst med lite morötter med dip samt godis. Gott! Filmen vi såg var "The other Boleyn girl" med bland annat Scarlett Johansson, Natalie Portman och Eric Bana. Det var roligt att få se en film med Scarlett och Natalie som huvudroller, de är båda stora favoriter och jag måste faktiskt säga att Scarlett överraskade mig i den här filmen. Hennes prestation var fantastisk! Hennes karaktär utvecklar sig från en tyst och naiv tjej till en modig och självständig kvinna. Fantastiskt som sagt. Men mer om själva filmen då. Jag såg faktiskt trailern på den igår, visste inte riktigt innan vad det var för film, men tyckte direkt att den verkade intressant så det blev att ladda ner den.

Filmen handlar om systrarna Boleyn som levde under 1500-talet. Det är meningen att systern Anne (Natalie Portman) ska förföra Henry Viii of England (Eric Bana) då hans fru har svårt att föda en son till honom. Men någonting går fel och istället börjar kungen intressera sig för den andra syster Boleyn, Mary (Scarlett Johansson), och hon blir hans älskarinna. Hon blir gravid och föder en liten son åt honom men plötsligt dyker Anne upp i bilden igen och "förtrollar" kungen. Det är dramatik och tragedi konstiant och jag fick faktiskt ett ännu större intresse för Europas historia efter att ha sett den här filmen. "The other Boleyn girl" är från början en bok av Philippa Gregory och jag ska absolut läsa den och vem vet, kanske är den bättre än filmen. Men filmen är riktigt bra. Lite obehaglig men samtidigt fin på något sätt. Den är riktigt sevärd så om ni inte kommer på någonting att se på så se på den här filmen!


Livet kan vara bra ironiskt ibland

Idag har jag funderat en massa. Ja eller, först var det ju plugg i skolan med E. Vi kom väldigt långt, vi känner nog oss redo inför seminariet som är på onsdag. Men det är inte det jag har haft massa funderingar över. Okej så här ligger det till.

Jag tar examen i maj. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra efter det. Jag ska söka lite kurser samt en magisterutbildning inom ledarskap till hösten. Men jag är ändå inte riktigt säker på att jag vill fortsätta plugga i höst, jag har ju varit sugen på att få börja jobba efter skolan. Men kruxet är att jag inte har ett jobb och har inte fått någon förfrågan heller. Förrän idag. Idag ringde telefonen och det var ett jobberbjudande. Eller, det är intervju på torsdag men det är i princip klart att jag kan få jobbet om jag vill ha det. Och ja, vad jag vill ha jobbet! Det är ett yrke jag absolut vill prova på och som även är ett roligt och ett bra betalat yrke (alltid ett +). Men. Alltid ett men. Det ligger 2 tim ifrån mig (minst 2 tim, kan till och med ta 3 tim om jag har otur och missar ett tåg). Och det skulle kosta ungefär 4000 kr i månaden att pendla fram och tillbaka. Men då kom jag på den smarta idén att jag kan bo hos min mamma eller pappa under sommaren och pendla därifrån för de bor i alla fall lite närmare och det blir betydligt billigare därifrån. Men. De vill att jag ska börja jobba heltid på en gång. Och jag har ynka 2 månader kvar på min utbildning och de här 2 månaderna är de mest avgörande månaderna på hela utbildningen. Jag och E har nämligen vår C-uppsats som måste skrivas på hela tiden, vi måste intervjua 12 personer och sedan sammanfatta allting och inte ens då är vi klara. C-uppsatsen ska vara klar i slutet på maj då vi också tar examen och jag hade gärna börjat jobba då. Men de behöver någon redan nu. Vad ska man göra då? Ska man tacka nej och förklara hur det ligger och hoppas på att de kan tänka om och om inte så får man vänta på nästa jobberbjudande som kanske inte blir lika bra som det här, eller ska man ta jobbet och riskera att sumpa skolan de här 2 sista månaderna och även övergiva min C-uppsatspartner och antagligen slita ut mig totalt i 2 månader men även få jobba med någonting som jag verkligen vill jobba med och få en bra lön på köpet? Aaaaah! I'm going nuts here. Och min mamma tycker en sak och min pappa en annan. Sambon har även han sina bestämda åsikter. Och jag vill bara sjunka genom jorden just nu och bara få bara ett barn igen. Jag vet, jag vet. Det är meningen att vuxenlivet ska vara så här, det ska finnas jobbchanser samt jobb som man sumpar. Men jag känner mig ärligt talat ganska trött och sliten. Jag minns inte när jag hade semester sist och det är jag helt 100 % ärlig med. Jag och min sambo har aldrig varit bortresta med varandra och då räknar vi inte med småbesöken som vi gör till våra föräldrar ibland. Vi har inte fått åka iväg tillsammans och bara koppla av och utforska ett nytt land eller åtminstone en ny stad i Sverige. Nix, inget sådant har det varit. Om jag tog det här jobbet skulle vi ha större möjligheter eftersom vi har då äntligen råd. Men jag måste prioritera min skola, så illa är det. 2 små månader kvar. Jag sitter verkligen i kläm mellan 2 månader. Och det känns kan jag tala om.

Roliga tävlingar man hittar plötsligt!

Engla har en tävling just nu, värt att kolla in! Här kan ni hitta den.

Jag har fortfarande inte lärt mig hur man gör kollage och jag kan ändå inte installera något program som kan hjälpa mig på traven då jag har Linux och den är omöjlig att installera program med... Jaja, här kommer mitt bidrag, utan ett snyggt kollage:





Allting är från Haléns. Chinosen ska vara så där snyggt uppkavlade nere i benen och bodyn ska liksom matcha chinosen samt skorna på ett snyggt sätt. Jag gillar när en outfit är nästan enbart svart men att man bryter av det men accessoarer och liknande. Som i det här fallet, har vi den korta jeansjackan som en kontrast till allt svart och även den röda lilla väskan. Sedan är det smyckena som passar till svart väldigt bra tycker jag. Ray Ban-solglasögonen var en sista touch men de är ju så snygga! Och eftersom det inte ens är nära på att bli vår än (som det känns just nu) så siktade jag på en outfit som känns mer som något man kan ha på sig om bara några veckor kanske =). Klänningarna får vi nog tyvärr vänta med lite till men den här outfiten måste ju gå att använda i april. Vi får hålla tummarna helt enkelt.

Nu ska jag sova! Natti natti på er =)

Det handlar inte bara om den kvinnliga avundsjukan

Jag måste faktiskt sätta ner foten nu. Eller åtminstone komma med mina åsikter om ett väldigt, väldigt viktigt ämne. Nämligen jämställdhetsfrågan. Jag läste debattartikeln som Isabella "blondinbella" Löwengrip har skrivit som finns att läsa i dagens expressen, den finns även på expressens hemsida. Jag reagerade på den debattartikeln därför att jag håller inte med henne nämnvärt mycket i det som står. Isabella skriver att jämställdhetsfrågan är ingen könsfråga utan snanare en kvinnofråga. Enligt henne då. Enligt mig är det varken eller. Det är en fråga som beror precis alla, oavsett kön eller kvinna mot kvinna, man mot man etc. Det här är en sådan fråga som måste väckas hos alla och inte endast hos oss kvinnor. Ja, det finns de kvinnor som har tendens till att stå över andra kvinnor och ha den där kvinnliga avundsjukan som Isabella menar. Men att män inte skulle ha samma sorts avundsjuka tror jag så mycket jag vill på. Jag har tre bröder, en pappa och en sambo och alla fem kan bekräfta att det finns visst avundjuka hos män emellan. Det är bara så att den kvinnliga avundsjukan syns mest och hörs mest då man fokuserar sig på den. Så fort en kvinna biter ifrån mot en annan kvinna kommer den "kvinnliga avundsjukan" fram enligt många. Man kan inte se längre än så, att det kanske inte finns någon så kallad kvinnlig avundsjuka alls bakomliggande. Man måste skilja på när avundsjukan ligger som grund och när den inte gör det. För jag har stött på så många gånger i mitt liv att så fort man vågar säga ifrån så är man avundsjuk. Det tror jag faktiskt att de flesta har. "Äh hon är bara avundsjuk, strunta i vad hon säger". Men när en man säger ifrån då? Tror ni att han blir bemött på samma sätt, att det är bara avundsjuka han känner och ingenting annat? Det är jag faktiskt lite osäker på. Jag tror nämligen att det är vi kvinnor som blir beskyllda att vara avundsjuka mycket mer än vad män blir. Och då är det ju någonting som är fel om det är på det här sättet.

Och sen det Isabella skriver om feminism. Isabella menar på att hon inte är feminist och att begreppet feminism är ett omodernt begrepp som inte passar in i vårt samhälle i Sverige år 2009. Hon menar på att begreppet feminism lär unga tjejer att det är vi kvinnor som ska ta hand om barnen, män ska ha högre lön osv. Men här måste hon ha missat någonting då detta var vad begreppet feminism betydde på 1700-talet. Idag har begreppet fått en helt annan klang och betydelse och enligt mig ska man se på feminism som en vision om att det inte ska finnas några underordnade eller överordnade när det kommer till kön. Det ska varken gå åt det hållet att männen är de starkare i samhället men det ska inte heller gå åt det hållet att kvinnan tar över. Det är en vision om total jämställdhet, som enligt mig, låter som en utopi i dagens läge. Men man vet aldrig, det kan hända mycket i framtiden som vi inte har en aning om. Men vad jag vill säga är att det är vi alla som måste få grepp om begreppet feminism. Det är inte konstigt om många vänder sin rygg mot feminismen när det verkar som att det finns många som ser på det på det sätt som Isabella gör. Jag säger inte att man ska se på det på samma sätt som jag gör men jag vet fortfarande att begreppet i sig betyder inte längre det Isabella tror att det gör. Och sen är ju feminism och den feministiska folkrörelsen "feministiskt initiativ" två skilda saker. Jag har inte mycket gott att säga om FI och därför tror jag även att många förknippar FI med begreppet feminism och vad den egentligen står för.

Men om jag går tillbaka till Isabellas debattartikel. Isabella skriver att hindret att lyckas som kvinna i dagens samhälle är inte männen utan det är kvinnorna som sätter käppar i hjul för andra kvinnor. Visst, så kan det absolut vara i vissa fall. Men nu är det också så att det finns fortfarande många fler manliga chefer än vad det finns kvinnliga i Sverige. Är det då kvinnorna som sätter käppar i hjulen så att de själva inte ens kan nå upp dit? Nej, det har jag svårt att tro på. Jag har egna erfarenheter av att det kan vara oerhört svårt att konkurrera mot män och att det har funnits män som har trampat på tårna för att komma högre än en själv. Så att sätta den kvinnliga avundsjukan i ett fack och männens klappande på ryggen i ett annat är helt fel enligt mig. Sätt istället all sorts avundsjuka i samma fack, kvinnors som mäns. Så ser samhället ut idag. Det finns avundsjuka och det finns inte avundsjuka. Avundsjukan är inte könsbaserad, den är ytterst individuell.


Oj, ännu en tävling!


Jag tävlar om valfri väggtext från
vinylahem.se i Fru Evelinas blogg!

Tävla HÄR du med!


Ännu en tävling

Jag är med i en till tävling. Älskar tävlingar! Speciellt sådana tävlingar som känns lite mer speciella för en själv och det gör verkligen den här tävlingen som lakriz.blogg.se håller i. Ängelberlocket (som hon gör alldeles själv! Så fina) som hon tävlar ut påminner så mycket om ett smycke som jag såg för länge sedan som jag ville köpa som minne. Minnen om min farmor. Vissa av er har kanske läst inlägget som jag skrev om min farmor för ett tag sedan och jag fick bra respons av den och många som kände samma sak och jag är så glad att få en sådan respons! Alla som har förlorat någon närstående vet hur svårt det är, oavsett hur länge sedan det var. Min farmor har varit borta sju år och jag tror faktiskt på att hon är min skyddsängel som ser över mig och ser mig fastän att jag inte kan se det. Men jag har faktiskt känt det några gånger (låter kanske läskigt) och jag blir inte rädd, tvärtom, jag får ett lugn som om allt vore helt enkelt bara bra.

Det var allt jag ville säga just nu =)

Jag vill vara med och tävla!

Karin har en jätterolig tävling på gång som man kan hitta här ! Jag är värdelös på datorer egentligen och speciellt att fixa så att allting ser snyggt ut. Så min 80/90-talsoufit som jag ska uppfinna kommer inte att vara i något fancy kollage men det får gå ändå =). Något sådant här har jag i alla fall tänkt mig:




Sko: Reebok Freestyle high top
Klänning: Jonathan Saunders (netaporter.com)
Leggings: Forever21.com
Väska: Felix Rey leather bow stud clutch (asos.com)
Armband: Angie Gooderham black studded cuff (asos.com)
Smink: Lancôme L'extreme waterproof mascara, Lancôme color fever gloss dangerously pink (donnabeauty.se) Nagellack China Glaze nail lacquer, shocking pink (eleven.se)

Meningen med jackan är att den ska bara finnas med som en accessoar, ifall det blir kallt har man någonting att ta på sig. Och skratta inte för mycket åt mig om att jag inte kan fixa bilderna i ett fint kollage eller liknande, jag kan verkligen inte sådant! Vill lära mig dock.

Men nu är mitt bidrag klart i alla fall! =)

Update: Det verkar vara något strul med att se jackan, kunde nämligen inte spara den utan var tvungen att infoga den som html-kod men den verkar inte synas den här datorn som jag sitter vid nu men konstigt nog så syns den på min egna. Jaja, säg till om någonting är fel. =)

Jag och gymmet återförenades till slut

Ja, idag skedde det. Efter en paus på en månad fick jag gå tillbaka till gymmet och svettas som om jag aldrig gjort någonting annat. Okej, en månad är väl inte så där jättelång tid men för mig känns en månad väldigt mycket. Jag tappar muskler fort (känns det som åtminstone) men det går även ganska fort att få tilllbaka dem. På torsdag ska jag förnya mitt kort och då lägga till så att jag kan gå på pass. Jag har saknat styrketräningspasset! Och jag vill även prova på yoga, har ju utövat yoga själv i flera år men aldrig gått på någon kurs men eftersom jag har hört att passet ska vara bra vill jag gärna gå på den.

Längtar även tills när det blir lite varmare så att jag kan ta mig ut och jogga. Löpbandet fungerar ju men är inte alls lika roligt. Nej, det är mycket roligare och skönare att springa ute när det är så där varmt i luften, älskar det!


RSS 2.0